Det där med en bästa vän

 
Är inte alla förunnat, en som man kan lita på ialla lägen! Känna sig trygg med, Sky har ialla fall en bästa vän, Sigrid. Och tur är att jag också trivs så himla bra med Johanna!
 
Du och jag Sigrid, ja du och jag Sky .....

När jag tänker jakt...

 
hur tänker jag då? I dessa jakttider, stöter man på div trådar i sociala medier, om både det ena och andra. Intressant att se vad erfarna skyttar och hundförare tycker. Hur det än är är en praktiskt jakt så mycket annorlunda än ett B-prov eller en helt vanlig träning. 
 
 
Jag har haft förmånen att få gå med på några jakter under några år, både med hund och utan hund. Och under dessa jakter har jag lärt mig en hel del, det har varit rätt olika jakter, stora och små.
 
 
Att gå med i drev eller som "praktikant" har gett mig kunskap, som jag antagligen inte hade fått om jag hade gått med som odinarie apportör, att kunna bara stå och bestämma att inte hämta. Dessa jakter är guldvärt, för varje gång har jag fått ett annat synssätt. jag har lärt mig att se hur fåglarna är träffade, men antagligen behövs det flera gånger att lära. 
 
 
Och ibland kommer det in en eller annan fågel som är skammad, då måste man behärska ett bra sätt att ge den ett värdigt slut.
 
Ja det är inte bara att ge sig ut och apportera, och för mig har det varit en resa under några år, där jag sett och lärt och även har vi fått prova, under lugna förhållande, och att hämta en fågel på ett eftersök, både välskjutna och skammade. Känner jag mig färdig, absolut inte. Jag kan bara känna att jag är lycklig lottad som har erfarna vänner som har gett oss en liten inblick i detta. Ja, hur tänker jag nu? Att skynda långsamt och att vi fått prova är inte fy skam, och att jag fått en inblick vad det handlar om i lugnt tempo är så fint. Inte kan vi kasta oss ut nu, finns så mycket mer att lära.