Avkoppling

 
Behöver vi alla bland, och våra dater med Brita och hennes tjejer har det varit lite snålt med, men nu får det bli andra bullar. För hur det än är, så de här lite vanliga promenaderna i mysigt sällskap också viktiga. Vi drog till Händelö och där hade gräset börjat bli grönt och en och annan liten blomma fanns det också.
 
 
Vädret var väl inte det bästa, lite rå kallt, men vi slog ner våra ändor och tog en fika i gröngräset.
 
 
Hundarna hade lite svårare att bara sitta stil, tills vi bestämde oss för lite gruppbilder.
 
Men så där värst intresserade var dom inte att titta åt samma håll och några av dom kunde väl ha dragit in tungan.
 
 
 
Efter så där 2 timmar kände vi oss nöjda och drog vidare.
 
 

Är det nu man kan kalla sig kändis?

 
Då jag har min blogg som en dagbok mer eller mindre och jag gillar att få ner våra olika aktiviteter och mina bilder såklart här inne. En sak som också är viktig för mig är att jag är ärlig i min blogg, varför ska jag annars skriva ner om  träning och annat. Sen att det är folk som läser den är inte av vikt, men roligt. För jag skriver för att få ur mig och även kunna gå tillbaka och minnas.
Men att det pratas om lilla mig ute på byggden om min träning är en rätt så härlig känsla....Och att folk verkar ha samma problem som jag om mig, mina hundar och om min träning är också lite smickrade, tänk att man lägger ner lite tid på en 48-årig lite lätt förvirrad amatörtränande tant. Men det är väl nu man får kalla sig kändis!
 

Idag igen

 
Upps blev visst träning idag också. Ett riktigt bra pass tillsammans med Ancki, Maggis och Lotta uppe i Klinga. Då vi inte var så många och hundarna inte skulle göra mega stora pass, bestämde vi oss för att ta en hund åt gången för att kunna använda fler kastare och ibland är det bra att de får vara ensamma och kunna träna i lugn och ro . Vi gjorde ett upplägg, med markeringar på olika avstånd, några linjetag och en hörselmarkering.
Idag tränade jag och Theo på att vänta en stund i bilen, för att sedan få  komma ut efter att två hundar hade varit ute och jobbat. Innan det var Theos tur, så tog vi en fika, så vi kunde ladda i lugn och ro, med rastning och även sitta ner och fika en stund. Men uj vad han var taggad, fotgående upp till området och då for han iväg för att kolla läget, då vi jobba på goda relationer och en härlig teamkänsla så valde jag att inte gapa på min hund.... Och han kom snart tillbaka. Tog en paus och så fortsatte vi. Idag är han riktigt fokuserad fast han fått väntat, visst har han lite bråttom, men stadgan funkar och arbetet är kanon bra. I ofs så vill jag inte ha en hund som går ur hand, men jag tror att han blev av den värsta frustrationen och då slapp vi den i arbetet. På slutet var han bra varm...och jag såg på honom att det var jobbigt, och på sista linjetaget tog jag fel beslut, tänk om man kan lyssna på den där lilla rösten som kommer så klokt. men vi löste det på bästa sätt.
Efter en stunds vila fick han även ett skott på en markering, attans vad det taggar, jag tycker att det räcker med det som finns. Så här får vi gå varligt fram och försöka hitta ett bra tränings upplägg. Och det där med värmen oroar mig en smula, för det är inte riktigt så varmt som det kommer att bli i sommar , och nu kokar det redan över....En riktigt bra träning med duktiga hundar och som var avslappnad och en hel del goa skratt. Och även bra feedback på arbetet, lika viktigt som en träning att man tar ett snack då och då och får kommentarer hur det funkar ur andras ögon.
det är nästan så jag blir lite fundersam på mig själv, för nu igen känns allt så enkelt igen och jag bara jäser av livsglädje, men jag tror att veckans bryt och mina beslut är viktiga för mig, för jag är jag och ingen annan, och det är nog bäst att jag fortsätter att vara så... För det är ju då mina goa prinsar känner igen mig! Martin fick faktiskt stanna hemma idag, men med min nya energi så hann jag med delade turer för gyllenprinsarna. Theo fick träning och Murtan fick en härlig promenad med matten på tu man hand!