Och där sprang det året förbi

 
och det börjar bli dags att titta en smula tillbaka, och då är det hundåret som kommer i fokus, då detta är min hundblogg...Men det som händer i det andra livet tränger ibland in i hundlivet, allt går inte som man tänkt.
År 2016 får ialla fall bli ett år då jag med tacksamhet och ödmjukhet ser tillbaka. För jag har åter igen  lärt mig en hel del, jag har fått en hel del kunskap och även utvecklats en smula. Tänk att man inte är färdig fast man är 50 år. År 2016 har för mig varit ett år, där jag lärt mig se saker på ett helt annat vis, varit tacksam för vad livet med hundarna har gett mig, att Martin fortfarande är en pigg grabb på snart 12 år, att han antagligen kommer att skutta med oss en lång tid på promenaderna. de äldre ger så mycket och jag har Martin att tacka för inspråget i apporteringsträsket. Och att han har tagit emot en pallevante med värme och jag tror faktiskt att han tycker om honom en smula ialla fall.
Att Sky är en fantastisk hund och har verkligen blivit det som jag letade efter (och lite till) en lite pallevante som ibland inte vet vad som är rätt och fel, som vill så mycket och har man en långsam matte, då måste man ta saken i egna händer.  Året tog mig och  Sky på många nyheter och roligheter, det bästa var att han fick dokumeterade friska leder, att huvudet var friskt visste jag redan, alltså en hund som både var frisk i kroppen och knoppen, det slår allt. Att vi gjorde två beskrivningar och såg att både FB-R och BPH sa att han var samma hund som hemma, jag kan nog tycka att han var lite för gammal, de skaffar sig erfarenheter och förväntningar som visar sig på beskrivningarna. Att vi faktiskt startade på unghunds derbyt  och det var inte så farligt som man trodde, och där skulle jag verkligen velat att om inte om fanns, för där visade han verkligen att han var den där supermarkören, om det var jag eller miljön som blev för jobbigt det får vi bara undra över. Att vi provade på några WT.n och ett inoff B-prov som sa det jag redan visste, vänta ett tag till, men att prova sina vingar är aldrig fel och vi fick några livserfarenheter som är bra att ha i ryggsäcken. Vi har också fått provat på lite andjakt, och det var en riktigt fin erfarenhet. Att vi fått tränat hur mycket vi vill, att vi kört de där 34 milen hur många gånger som helst under året, för att få pisk av farmor ( Nu skämtar jag ) och träffat de andra i gänget har varit en riktig höjdare är så tacksam för att du bryr dig. Att vi även har haft en annan fröken på nära håll som oxå betyder en hel del, med både samtal och träning.Att vi faktiskt har haft träningskompisar, som har lärt oss en del.  Att vi inte haft några mål som vi inte uppfyllt, vi kan inte skylla på något för att saker inte funkat. Att jag har hittat lite av mig själv igen, att jag kanske inte ska sätta andra före min egen hund. Jag känner stor tacksamhet och ödmjukhet för att jag har kunnat göra det som jag tycker så mycket om, att jag faktiskt fortfarande lär och utvecklas och att min fina kompis tycker lika mycket om det som jag.  Vilket år vi har haft, och det blev faktiskt lite som jag tänkt  och lite till. Tack alla kloka människor som sett till att vi är de vi är . Vi går in i 2017 lika ödmjuka och tacksamma och ser skönheten i allt ; jag och mina grabbar!
 

Tre dagars träning, med en fint avslut....

 
Vi har inte bara firat jul! Vi har faktiskt tränat också. På juldagen åkte vi iväg till Abborreberg, det blev den stora hagen en bit bort som blev vår träningsmark, det blev linjetag till tre områden, och även ett närsöksområde där vi gjorde en rolig övning. Och så tränade vi på dubbelmarkeringar. I det stora hela tycker jag att det gick bra, vi vet vad vi ska träna på, och vi ligger i. Vi avslutade med skinkmacka. must, saffransbulle och kaffe i stugvärmen hos Ancki. Tack för en fin, fin träning och gofika.
Igår annandagen, drog vi iväg till fårhagen uppe i Sörsjön. närsök lades ut i en hög med enbuskar, markeringsövningar som inte blev som vi ville, gör om, gör bättre, linjetag med störning, och störning av tik som luktade så gott, om jag tycket att Sky var helt okej juldagen, så blev han riktigt frånvarande igår, men goa lukter kan göra, har inte märkt att han reagerat så här förr, men han är väl inne i tjejeåldern nu... Mycket kämpade med att han inte skulle fastna på ställen där det luktade golukt.  Men men, detta ska man väl också träna på, det var riktigt roligt att se hundarna jobba i den lite vassa närsöksplatsen. Och fast Sky upptäckte tjej dofternas mecka så jobbade han ialla fall, inte ont som inte har något gott med sig..Tack tjejer och grabben !
 
Idag hade vi avslutning med kursen hos AC.. Vi tjuvstartade utan fröken med lite träninge, ett riktigt roligt upplägg som Elisabeth hade fixat med, första övningen var lite klurig, men den löste vi bra tycker jag, den andra var riktigt bra. 
Efter träningen kom fröken, och då skållade vi, utvärderade vi vart vi ville och åt en utsökt paj som Elisabeth och Jan bjöd på. 
 
 
Tack för en mycket trevlig eftermiddag/kväll, den uppskattas verkligen!
Nu tar vi några dagar i skog och mark och bättrar på kondisen!