Just så är det

 
En gammal bild, men idag behöver jag den... Och jag VET att hundträning inte går spikrakt upp den tar gärna en lite sväng ner, för att sedan gå upp igen  och så håller den på. Men vad som ger mig myror i huvudet är hur jag ska hjälpa och göra det bättre. För jag tror att min hund kan bara jag hittar knappen och gör rätt, och jag måste hitta den. Mmmmm, egentligen är inte dagens träning någon nyhet, den var ungefär som den kan vara. 
Sky och jag smygstartade med två linjer vid husses verkstad, som blev kanon innan vi åkte upp till storskogen och skulle träna lite med vilt. Linjer las ut vid vattnet till andra sidan, alltså skulle de bli dolda. Jag har jobbat med den linjen några gånger när vi varit där ensamma. Så egentligen var de ju inte helt dolda, men vi har inte nött så många gånger och det var ett tag sedan, men vi kunde gå ner i grupp och se på varandra och hoppas att hundarna förre gick rätt och sen skicka över. Dummien låg inte riktig där jag har skickat till, men jag hade ett tag på mig innan jag var tvungen att bestämma mig för hur vi skulle göra. Först var det viltträning, och en hel del passivitets träning. Finns lite som jag är nöjd med, det var när vi var passiva och jag skickade bakåt till en trut. och sen en and. lite bra blev någon markering, men annars var det ingen hit. Tänkte en kort stund, att Sky kan bli en dummiehund, just nu är allt så mycket lättare med tygpåsar. Och speciellt blev tanken ännu större, när jag valde att vänta så han inte såg de andra hundarna gå på vattenlinjen till andra sidan, utan valde att lita på min hund och skickade honom på en dold, fast för honom var stället lite känt  . Ett litet felskick av mig, hade lite för bråttom, sen grejade vi till det och han tuffade så fint över, men hamnar en bit åt sidan, stoppsignal och så testar jag mitt vänster skick som jag tränat stadigt nu många många gånger,  säkert 100 gånger ;), Sky tar det och dummien är hittat, simmar tillbaka och vi är så glada. Ja tänk vad han kan den där Pallevanten. 
Vi bryter upp starx efter detta och åker hem. bär upp fåglarna för att slå in dom i tidningar och lägga i frysen.. Får en medhjälpare som bär så fint omkring fåglarna, som han aldrig gjort annat. så ge aldrig upp du vet inte vad som väntar kring hörnet! Jag brukar alltid känna mig rätt nöjd med träningen fast det inte gått så bra, men idag så vill inte den känslan infinna sig... hade en rätt bra passivitets träning för att vara vi, linjerna gick toppen...Men jag behöver landa och klura... nu drar vi på semester och när vi kommer hem tar vi nya tag.. 

Hösten är snart här och jag hoppas på många fina dagar

 
och jag hoppas på många fina dagar. För vi har hur mycket som helst att träna på. Och det är inget som skrämmer mig, jag gillar att träna och att det inte alltid blir som jag vill, är inte något som jag gräver ner mig för. Finns saker som jag ångrar att jag inte gjort antagligen saker som jag gjort också. Men gjort är gjort och nu ser vi framåt. 
Fokus är att träna mycket vilt, vilt är skoj, och väldigt taggande, men det blir också inte alltid bra, vad gör man då, jo man tränar. Ett annat fokus är att vara ute bland andra, hur ska man annars lära sig att man inte alltid är nummer ett? Dels får vi bra träning hos Lisa, jag har även anmält oss till kurs för AC som jag ser fram emot för att få lite mer, sen har jag några goa träningsvänner som ställer upp, guld värt, så under hösten har vi fullt upp.
Tiden är knapp och jag hade tänkt att åka på några WT:n de flesta krockar med värdefull träning, så de får vara, men ett har jag hittat som jag anmält till än så länge, tror det oxå är värdefull träning för framtiden. Allting har sin tid, och det får ta tid. Att hasta fram saker är inget för mig, jag vill träna i lugn och ro, när vi är färdiga får tiden utvisa. Med bra vägleding, feedback och en bra planerad träing och lite jävlar anamma sska det väl inte ta hur lång tid som helst, jag har ju faktiskt en Pallevante som är klok som en bok, men han behöver tagga ner en aning för att få saker att falla på rätt plats. Jag ser ljust på framtiden och vi kommer att ha riktigt roligt på vägen, ett stort plus!

Ibland tänker jag fy fan....

(Bilden har inget med inlägget att göra, utan här har vi Lisas fina gäng, James, Daffy, Fido, Nisse, GT och Pricken)
 
och tänker att man är självplågare, när man ser en ljusning i hållet då ger man sig på ett mörkt håll igen. Nä så illa är det inte, men enkelt är det inte. men hundträning är väl som allt annat, inget rakt spår, ibland åker man räkmacka, ibland kör man i diket, ibland voltar man ordentligt. Men det bästa är att man inte ger upp. 
 
Ännu en gång körde vi till Kroby, träning med Fidounge gänget. Viltträning på agendan, det behöver vi. Jag har ju kört på rätt bra nu, men jag har också märkt att min käre vän har en del olater för sig, så det kändes skönt med att få lite feedback. Och vi utmanar, och jag får inte vara en fegis, och det blir ju bättre då. När man är uppe i träningen och strax efter så känns det lite B, men efter en god natts sömn, så ser man ändå ljusglimtarna och det där fy fan, byts till vi fixar detta. Det kommer att gå, inget är omöljligt, bara lite svårare ibland. Jag vet vad vi behöver och kommer att se till att vi får det, vi är en bra bit på väg. Nu är det jag, min hund och vad som är bäst för oss. det är tur att vi får våra små träningspass för oss själva ibland, för det kommer inte bli några succeträningar, men det är väl inte det som är viktigt, utan vad som är viktigt är väl att man utvecklatsoch har roligt. Jag har tur att jag har en hund som verkligen gillar att träna! Tack goa fina gänget för ännu en härlig och fin träning! Och tack till världen bästa farmor för ditt engagemang och tålamod, fast du går hårt åt oss, så älskar vi dig ändå ;)
 
och mitt upp ialltting så funderar jag på varför de där tvåfärgade alltid ser lite galna ut på bild ! Och lille James ser ut som en ängel, sötisen så duktig med de stora !