Hon kryar på sig bra, min bästa matte !

 
För jag har fått de bästa klappar man kan få....dagen före dopparedagen (som de säger de där tvåbeningarna,) Vi doppa väl bara svansen i någon pöl, men en dopparedag kan ju vara bra att ha !! Var jag äntligen på date med bästa kompisen, och det blev en lång date, vi får ju inte ta ut matten fullstädigt så det gick sakta, och så blev det Beskvi paus så hon skulle orka, det såg Johanna till. 
 
Dopparedagen gick inte heller av för hackor, en lite mindre skogsrunda..och så mycket gomat, och jag fick smaka ..
 
Jag måste ha varit hur snäll som helst, för idag kom ett träningspass, ja hon är ju lite svag fortfarande , men då hade hon grejat så träningskompisen styrde upp det lite, och vi är riktigt nöjda både hon och jag, lite ringrostiga, men det får man vara efter en lång vila, kul hade vi oxå!  Och än är inte helgen slut, vart ska detta sluta?
Ja, hon kryar på sig den där kvinnan, en kärring helt i min smak...Men vila måste hon och jag säger inte ett pip när hon gör det!

Man får vara glad över de små stunderna

 
för inte blir det långa stunder man orkar nu, men jag känner att det faktiskt blir lite mer ork för varje vecka. En timme i fält och man känner sig mörbultat, men skoj att komma ut en sväng och se lite annat, och få bubbla lite skit! Skulle varit riktigt roligt att orkat lite mer för att höra och lära lite, och lördagen när det antagligen passade mig lite bättre .. Men som jag skrev, man får vara glad över det man orkar...men snart är jag nog på spåret igen, det känns så ialla fall!
 
 
Tänk

 
 
Ljuset och jag är ungefär på samma nivå just nu ;)

Att vara sjuk, är riktigt tråkigt

långsamt, tröstlöst och inte ett dugg kul....Tror vi är helt överrens här i familjen. Det värsta är väl att huvudet är mycket piggare än kroppen, att gå långa promenader är inget vi sysslar med....15 minuter ja, det kan funka med 20 minuter. Sky är ialla fall världens bästa sjukkompis, sover mest hela dagarna, delar fika och lunch och så går vi en en promenad mitt på dagen..Idag var det snö, jobbigare för mig, men Sky var överlycklig! Nu längtar jag efter kraft i kroppen, men jag tar det lugnt, jag vill inte bli sämre och nästa vecka är det koll på sjukan igen, då har det gått 4 veckor efter operationen. Nä vi tar en dag i taget, och några små stillsamma utflykter blir det, men det tar på kraften. Tur att jag har lite kompisar som underhåller mig om dagarna, det hjälper en hel del, för tänk vad ensam man kan bli.... Kram på er där ute!