Ibland undrar jag

 
Hur länge jag ska släpa omkring på den här människan..att hon aldrig lär sig! Jag har ju sagt flera gånger att jag kan, jag kan, jag kan. Att jag är bäst, att det är bara att slappna av och känna medgångar och njuta. Ja, i veckan fick jag det på svart och vitt igen. Träningen med människan har gått rätt hyfsat, hon sköter sig någolunda, visst blir det lite små missar här och där, men vad kan man begära, hon är ju under utbildning. Jag kände mig ialla fall lugn och trygg, hon var glad, och då är jag glad. 
Men så tog hon med mig på lektion och då blev jag väldigt bekymrad, en helt annan människa klev ur bilen, visst hon försökte och jag försökte hjälpa henne så hon slappnade av. Såklart att jag tyckte att det var skitskoj, jag fattade precis vad vi skulle göra, ja och då skärper människan till sig ännu mera och blir stel som en pinne, vem vill släpa omkring på en sådan. Jag försökte ju göra så gott jag kunde, men inte blev det bättre för det, hon fumlade med händerna, ryckte i kopplet och såg mordisk ut... Jag hade det inte lätt, så jag spelade lite charader och kan ni tänka er att efter det, jag då skärpte hon till sig. Tänk att man alltid måste hitta på något så människan blir som vanligt, hon tar sig min människa, och jag älskar henne precis som hon är// Sky 

Tiden springer iväg...

 
men vad gör det ? Än så länge vinter, fast det inte alltid verkar som det. Vi tränar, slappar och vandrar i skog och mark, såklart måste jag jobba. Sista tiden har jag känt mig rätt sliten, så jag tar det väldigt lugnt. Den mesta träningen som sker gör vi själva, det känns rätt bra, då jag inte är på topp. Men några gånger har vi varit sociala och det är ju trevligt och nyttigt. Det blir mest viltträning, känns bra att göra det i lugn och ro, har fått lite mer kött på benen hur Sky funkar, det kan ju lätt gå över styr när viltet plockas fram, men nu tror jag att jag är honom på spåren, det verkar som det ialla fall. Vi slipar annars på saker som poppat upp och saker som funnits där hela tiden, men inte varit till belåtenhet. ja har man önskningar då gäller det att inte ligga på latsidan....
 
 
Hur som helst så har vi roligt och det ger mig energi, han är en riktig glädjespridare, där vilar inga ledsamheter, det är ju faktiskt lite lättare att träna när man har en hund som alltid vill. Och att göra fel, verkar inte bekymra den där Pallevanten nämnvärt! Och det får ju matten att försöka göra ännu mera rätt.
 
 
Ja vi har det riktigt bra.... jag, Martin och Sky!