Stjärna

 
2015 färskt och vi har lämnat 2014 med minnen. Vi tände en Stjärna... Och där ska han få lysa, ibland svagt och ibland lite starkare för mig. Och bara för mig! han har gjort en ny bit i mig, Lite för tidigt fick han lysa, men han mår bra nu och han vill att jag också ska göra det.  Jag har beslutat att änglahunden ska få lämna de sociala medierna. Jag kommer att ha en stor speciell plats åt honom i mitt hjärta..Nu går vi in i 2015, med min lille miniman på himlavalvet.
 
Gott Nytt År......

6 månader

 
eller ett halvt år har det gått sedan jag lät Theo fara vidare. Sorgen bleknar, men saknaden finns där, speciellt vid vissa tillfällen. För vissa tillfällen var just bara Theos. Livet har en tendens att inte alltid gå så som man vill, men vi är starka och vandrar vidare. Vi vandrar vidare med våra fina minnen, som vi sparar i våra hjärtan och de kan aldrig någon ta i från oss. Jag vet att jag gjorde rätt, det kan aldrig någon heller ta ifrån mig. Jag vet att han har det bra nu och jag vet att han också vet att vi har det bra. Ibland, tänker jag lite extra på honom, pratar lite med honom. Vi har det bra på varsit håll, men vi håller ändå lite koll.
 
 
I början  efter Theos bortgång kom han på besök, det varade några veckor, ibland själv, i fönstret till uterummet, där han själv älskade att hänga, en gång kom han faktiskt ända in i hallen, kollade lite på mig när jag satt vid datorn, vi hejade på varandra och sen flög han ut. Men efter ett tag när han såg att vi klarade oss, då drog han vidare. Tänk vad märkligt det kan bli, och antagligen är det bara jag som vet att det var min lille miniprins som var på besök. Men jag är glad att jag ändå kunde se att han mådde bra och att han sa ett extra hejdå.
 
Ja, när man köper en valp tror man att det ska ta många långa år innan man skiljs, men ödet vill ibland annorlunda och det blir inte alltid som man tänker. Nu vandrar vi framåt, han på sitt ställe och jag på mitt, vi har ändå våra fina minnen kvar i hjärtat, och vi tittar inte bakåt utan vi lever för dagen och ger framtiden en chans. Nu springar han med starka ben på de gröna ängarna, i den grönskande skogarna och simmar i det blåa haven!
 
Och det minns vi med Theos sång HÄR
 

Jag vill hylla

Bloggen, Nikon, fb som hjälpt mig att dokumenterat mina fina år tillsammans med min miniprins. Idag är jag evigt tacksam att jag är både foto och blogg nörd. Och att jag har haft tillfälle att dela dessa studer tillsammans med familj och vänner. Tänkte att jag skulle fylla denna blogg med några av våra fina stunder, men insåg att det kommer inte att finnas utrymme...de får vara kvar i sina ordinarie bloggar...
 
 
 
 
 
 
 

Det känns tomt och ledsamt att Theo inte är hos oss längre, men lite lättare är det allt att jag vet att han har det bra nu. det är så här jag vill minnas min lille miniman, glad och go. Alltid med! Han har satt ett stort avtryck, och det kommer inte att suddas ut.
 
Jag vill tacka med hela mitt hjärta för alla fina kommentarer på Fb, bloggen, sms, och andra meddelanden och samtal. Tack för att ni finns!