Inte en minut

 
ångrar jag att den bästa av de bästa Pallevantarna kom in i mitt liv.... Visst får vi kämpa med mycket i träningen, men jag tycker att det är vansinnigt roligt ! Och det mesta beror på att jag tappar bort mig, tänk vad en matte kan ställa till! Men jag ser mig fortfarande som en amatör som lever och lär efter jaktens regler. det finns så mycket att lära och jag älskar verkligen livet med hund och allt som hör till, från vardag till träning. Ibland tänker jag att vilken tur jag hade som snubblade in på den just den här grenen inom hundsporten, att jag faktiskt har fått chansen att lära mig så mycket, att jag fortfarande har mycket att lära. Det finns oändliga öar av kunskap! Och att få utvecklas som människa och suga in kunskap är det bästa som finns. Och man lär sig om hundar, människor och olika grupper. Ingen är den andra lik och det är väl en himla tur, för tänk om det var så, det skulle vara riktigt tråkigt. vad man vill ha i sin träning är upp till var och en. Bra feedback är svårt att ta, men guldvärt. Jag kan tycka att det är svårt med både den goda och den mindre goda, beröm gör mig lite generad, man liksom slätar över det, den mindre goda kan liksom göra lite ont, har funderat rätt mycket på den feedbacken. inte alla som klarar att ge sådan feedback på rätt sätt och inte många som ger den feedbacken, men jag har nu bestämt att det är de som bryr sig som ger den feedbacken, de verkligt goda träningsvännerna. Finns mycket i hundvärlden som gör mig lite ledsen och besviken, men också oerhört lycklig, det kan vara en berg och dalbana många gånger känslomässigt! Jag gillar när mina träningsvänner lyckas, och med handen på hjärtat har jag aldrig varit missunnsam,men antagligen lite avundsjuk. För varför skulle vi inte vara det, men antagligen finns det människor som är så jäkla nöjda med sitt eget och bara ser det...Vad vet jag!? Men att se sin egen hund och träning i första hand är nog det som man ska sträva efter, men att inte vara en ego utan försöka vara ärlig med sina träningsvänner. Att se ljuset i tunneln, att inte fasta i den svarta gropen, att se möjligheterna. Att inte stanna i det förflutna, utan lära sig av misstagen.. Vi har så mycket att lära, om våra hundar, om oss själva om våra medmänniskor. Tänk vad livet är underbart, nu fortsätter vi vår resa, jag och min pallevante.. Vi gör fel, vi gör rätt, vi har kul, vi har kärlek. Och jag har fått en hund som nästan är som mig... 
 
 
 

Veckan som gått

 
Har vi tränat, tränat och tränat. det har varit riktigt rolig  utmanande, klurigt. Och faktiskt har vi haft en röd tråd genom hela veckan. Både för mig och Sky har det varit utmanade på olika sätt. Vi behöver ju träna på lite olika saker, men jag tycker faktisk att vi fått in en bra kombo. Ibland har vi haft sällskap, annars har vi tränat själva för att träna på saker som är lite svårare, och ibland lite lättare. Och inte alltid har det gått bra, utan vi har fått, göra om för att det ska bli rätt. Det bästa är att vi aldrig har lämnat träningen utan att det har funkat och nästa gång har vi återvänt för att göra det ännu bättre. Veckan avslutades med att vi åkte iväg på samträning, vi blev riktigt många. Men vi delade in oss i två grupper, efter en vecka med fokusträning, linjetag och närsök, så valde jag markeringsgruppen. Markeringar är Sky´s favorit, och hans svåraste passivitetsträning, men idag utmanade vi. Sex ekipage som stog på två linjer, tre stycken nere på fältet,, de andra tre uppe på en kulle med lite skog. Fält, dike uppför och massor av träd när man kom från fältet och fick markering, och tvärtom om man kom uppefrån kullen. Två markeringar från fältet sen bytte vi och gjorde detsamma från kullen. jag avslutade med att ta en linje som vi lagt på vägen ner. 
Ett riktigt bra markeringsjobb, låg kvar så fint i området på en dummie, utan att bli stor och få mycket ben, passiviteten finns mer att önska av, men ändå rätt okej. En riktigt givande träning, där han kunde hålla fokus på just sin markering. 
En riktigt fin vecka som gett mycket, och som vanligt med blandat resultat. Men det taggar verkligen till mer träning!
Tack alla inblandade för en härlig vecka, med ett kallt, blåsigt avslut!

Abstinens

 
efter bra fotoväder i november, lite bilder blir det... Men en strimma hopp gav prognossen till helgen, och jag fick lite av mitt begär botat. Nu längtar jag till mer sol och lite fint, vitt snötäcke skulle inte sitta helt fel!