Klokare?

 
Kan jag inte säga att jag är fast jag funderar och funderar. Efter ett flyt utan dess like med träningen med Theo, har vi stött på patrull igen.... Inte lika illa som innan omvändningen, men inte bra! Har funderat lite på vad det kan bero på, och något jag kommmer att tänka på är att han även på prommenaderna i koppel har varit ganska jobbig, så jag har fått jobbat ganska hårt att få tillbaka honom dit som jag vill. Men hur det nu påverkar träningen vill jag ha osagt, men att det slår igenom på hela honom är uppenbart. Vi får ta en dag i taget och inte släppa taget helt, jag försöker få till lite träning varje dag, men när man är mer eller mindre invalid är det ganska svårt, men träning är träning och att göra den med kvalité än kvantitet är en bra grej just nu!

Helgen

 
har inte varit speciellt aktiv, jag är inte alls bra i min kropp och det verkar inte bli bättre, snarare sämre. Lite trist tycker jag att det är, men man kan sysselsätta sig med saker som inte kräver så mycket rörelser. Verkar som varannan dag är bra för att röra på sig...Idag blev det en liten träning, inget att hurra för, ska nog låta bli att träna när jag inte är hundra, för hur det än är så sätter det sig i huvudet och med minimannen då måste  man vara på topp,där måste jag också ha en rutin med inte för mycket vila, för då blåser det ut lite överallt, inte lätt alla gånger att få hop huvud, ben och allt annat som måste hänga med. Men en som gillade att hämta tygpåsar var ialla fall Murtan, inte mycket att klaga på där, men så är ju inte kraven så stora heller. men med glädjen på topp och glimten i ögat så gjorde han sitt bästa min storprins. Uj vad det värmer mitt hjärta när han är så himla glad och pigg :)

Lite lagom

 
Vi drog lite i handbromsen den här veckan, efter en tuff start. Inte p ga av att grabbarna är trötta, utan att jag är helt paj i ryggen. Och ont i kroppen gör att huvudet inte riktigt orkar med, känns lite tråkigt som jag gärna ville hänga i träningen med korta pass, men ingen träning med kasst huvud! Men vi har ialla fall försökt kommit ut på härliga prommisar, och även en dag blev det lite linjetag och närsöks övningar.
Onsdagen blev det först 2 timmars promenad i Gårdeby...Härligt värre, bra för mig att gå och inte behöva stå still längre stunder. Och grabbarna de njöt av fulla muggar med vänner. Vi avslutade den dagen med ett kortare träningspass som jag nämnde innan, tänkte att då skulle Theo vara lagom lugn, men höstluften gör små minmän ännu piggare, och att börja med närsök kanske inte var så smart, men man lär sig så länge man lever, men avslutningen var super!
 
 
Torsdagen gick helt i vilans tecken, lite lagom aktivitet som inte behödes avverkas på annan plats. men igår var det dags för ännu en härlig sväng i Gårdeby, närmare tre timmar blev det i maklig takt, lite fika och lite fotografering. Lika härligt som sist hade vi.
 
 
 
 
 
Mycket skönt att komma ut och röra på sig i det härliga höstvädret!