Gyllenliv

Idag när jag kom hem från jobbet var Martin försvunnen, inte försvunnen, försvunnen, utan iväg med Jocke. Jocke, sonen, dagishusse åt Theo. Jocke går varje dag, flera mil ibland, och när han är ute hos oss, tar han gärna Martin med sig som mer än gärna hänger på i flera timmar. Så det fick bli Theo och jag, först tänkte jag slänga mig i soffan, men vädret var skapligt så jag tog kameran med mig och fortsatte på att träna, nu inte i ridhus utan ute, underbara ute i dagsljus, men ändå en hel del att hålla reda på. Kan nog erkänna att jag är väldans slapp med att köra manuellt, gör det i perioder. Nu är jag åter inne i en period. När jag ändå hade trixat lite ute så fortsatte jag inne, men nu i photoshop, ska väl erkänna att det inte  blir mycket. Tycker att när jag drar till lite med olika inställningar i PS, så är det ju inte mina bilder längre.
Men här är  han  fotomodellen Theo i lite olika vinklar och ljus!

Igår drog vi iväg för att träna lite, nja träna och träna inte så som ni tror. Jag skulle träna mig lite att ta bilder i ridhus, är ju inget fan av att bilder inne. Men någon gång måste man väl sätta igång. Har hållt på lite här hemma, men ridhus är ju något väldigt speciellt.
När vi kom dit märkte jag snart att nere på marken där oftast hundarna håller till är det ju bra mycket murrigare än lite längre upp. Sen har ju ridhus mycket speciella färger, brunt, mörk brunt, kanske lite skitgult. Och om vädret inte är bra får man ju inte direkt in något dagsljus. Och ljusrör. men jag testade och testade, hög iso, lägre iso, olika bländare osv.. Körde med blixt, men då får ju objekten eldögon...Är inte nöjd, och antagligen kommer ljuset att vara helt annorlunda när jag ska fota nästa gång. Theo fick komma ut ett tag och vara lite passiv. Inte så bra, han trodde att alla var där för hans skull, och ridhus har mycket gott att äta, världens största matskål!


Dagens banansvarig




På banan


Du och jag matte


Ligger jag bra så här


varmt och skönt




Jag vill också

Går nog åt en hel del timmar innan man får till det.. Det är väl bara att göra det som är mindre roligt. Någon gång sitter väl allt.

hade tänkt att snygga till miniprinsen idag...Men saxen verkar ha gjort sitt, slippas eller en ny skulle inte skada. Får nog hoppa halsen, det blir nog bara värr, om jag ger mig på den, men lite byxor, svans och jämnat till fanorna har vi ialla fall fått till. Lite svårt tycker jag det är att trimma valp, visst har han päls, men svansen är ju lite vågig,  fanorna är ju inga riktiga fanor ännu, på byxorna var det riktigt mycket päls fick jag se, undrar om jag tog tillräckligt?! Så annorlunda mot Martin som verkligen skulle behöva trimmas, men den saxen gör varken till eller från på honom.. Hinner nog dit med saxen ett par gånger till på Theo, det är ju så s jag brukar göra...sen är vi ju tassarna kvar..Och ett härligt bad.

Japp idag kom den, vi får väl se hur länge den stannar. Och kanske skulle man ha passat på att gett sig ut och tagit underbara snöbilder. Nepp inte vi vi har slappat oss på soffan och inte gjort ett skit...Skönt för kroppen.

Två helger i rad har vi fått till lite träning, då kan man väl säga att vi är igång. Idag mötte jag upp Lena och Gunilla. Min plan var att bara köra markeringar och ett och annat linjetag.

Martin och Millie kördes samtidigt, bra för oss att träna stadga också, inga problem där, ingen tendens att sticka på Millies apporter.
Martin fick långa lätta markeringar som han löste väldigt bra, lite seg att komma iväg fick säga åt honom två gånger, min lille knallkung! På den sista markeringen ville jag ha ett dolt linjetag utlagt, när han var på väg tillbaka. Innan hade jag lagt ut ett linjetag bakåt som han fick se. Först markeringen, sen linjetaget bakåt, jätte bra, sen det dolda linjetaget, hmmm här sticker han snett , tar tillbaka går ett par steg framåt och då ramlar poletten ner och han löste det fint.



Nästa uppgift blir också markeringar på ett annat ställe, ingen direkt referenspunkt, gör det han ska men mattas betydligt och får lite hjärnsläpp. Vet att varken kondis eller hjärnan är i trimm så jag är nöjd ialla fall. Skönt att få vara igång igen och det känns mycket bra med Martin.



Vi avslutade med ett välförtjänt fika, innan vi vände hem mot Herstadberg igen!

Märkligt nog har vi hållt oss inomhus en hel del. men inte för det är vi sysslolösa. Jag funderar en hel del på träning åt mina guldgrabbar, två helt olika hundar och den ena är inte ett år medans den andra börjar närma sig 7 års sträcket.



Med Martin gäller det att ha kul, när jag lägger på för mycket allvar, blir det åt helsike fel, de fel som finns får nu finnas kvar och det är mitt fel att dom är där. Vi kommer att ha många år framöver med härliga tränings timmars så varför bli för seriös och ta död på allt det fina, Min goe Murtprins, han ska förbli den han är, annars är han inte min storprins. Jag tror att han blir glad över mitt beslut. Och nu väntar jag på att det blir sladdfritt så vi kan pumpa cykeln för att ge oss ut på kondistrippar, för vi båda behöver verkligen sharpa upp oss.

Och så har vi Theo, här har vi en som tror att livet är en lek, allt är bara så lattjo lajban. Visst han är bara  8 månader ännu, och det är med flit som jag inte velat göra för mycket. Men nu känner jag att vi kanske skulle göra lite. Går en valpkurs, väldigt nyttigt och väldigt kul. Och lydnad är väl inte det som jag vill syssla med i huvudsak, men det kommer ialla fall finnas med i våra liv.
När det gäller apportering, är jag nästan lite skraj, har aldrig haft en valp, har aldrig börjat från början, gjort alla fel som går att göra med Martin. Men nu har vi ialla fall en början.

Mycket träning sker inomhus, nu kan man ju inte fara fram som en galning här inne, men avlämningar, och så har jag faktiskt börjat med  söksignal, spännade att se om den sitter sen när man väl kommer ut. Allt blir väldigt enkel inne, ingen direkt störning, mer än familj och Martin. 
Det som tränas i lydnaden har vi ju väldig nytta av även i apporteringen, sitt stanna kvar, följsamhet, en del stadga har även tränats på kursen och så inkallningen, där har jag backat, för stanna kvar blev lite darrigt.

Ska bli spännade och se vart det tar vägen när vi flyttar ut, när vi väl är ute så är det passivitet som gäller just nu och tillsammans med mig, när Martin tränas är Theo i bilen. 

Blir lite stå träning också, för kommande utställningar, det har jag klickat in, fanken vad bra det går här inne, lite sämre sist när jag testade ute, min lilleman är lite väl nyfiken och vill gärna hålla koll på allt som händer runt omkring. 

japp det är vad vi sysslar med tränings mässigt, annars har vi firat tulpanens dag...Underbart att få ha lite vår inne, tycker i ofs att dom är lite tidiga, var inte Tulpanen lite senare förr.



Annars börjar jag faktiskt få upp lite tavlor här hemma, köpt ett par tavelhyllor, en är på plats...har inte riktigt bestämt var den andra ska vara.

  

Jag har funderat en hel del hur jag vill att vi ska ha det 2012. Jag tycker att det är svårt att punkta upp en lista på precis hur det ska vara. Ibland blir det inte som man har tänkt sig, inte konstigt egentligen när det är hundar som man har sina fritidsintressen ihop med, sen är ju en stor bidragande roll också att jag lever inte ensam. Familjen finns och den är väldigt viktig.
Men jag har en del önskningar för året.

För det första och det viktigaste är att vi få ha hälsan i behåll, utan en bra hälsa, kan man inte göra så mycket. Och då menar jag både den fysiska och psykiska.
Förra året var tufft, men med många fina glädjeämnen. Så lätt försvinner när man inte mår bra, Martin är ialla fall vid prima vigör just nu. Lite kraftig, men det ska vi lätt åtgärda, annars verkar han rätt nöjd med livet, vi har dragit igång lite sakta men säkert, Storprinsen fyller 7 år snart, men för det betyder det inte att man ska gå i pension, jag tror att om jag la honom på hyllan, då skulle han verkligen få psykiska problem, min stora väktare. Där matte är, där är storprinsen. det betyder inte att han alltid gör som jag säger och det är en charm det också. Förra året innan vi mötte alla motgångar, hade vi många fina tränings tillfällen ihop, som jag kommer att minnas med glädje och värme, om vi någonsin kommer dit igen har jag svårt att säga. Men  jag har alltid haft ett motto; Det är inte viktigt att vara bäst, utan att ha roligt av bara fan.(Som jag lite har glömt bort i all skit) Och det ska Martin och jag ha i år, vi ska ha roligt av bara fan... Och det tror jag vi klarar av galant.

Som en virvelvind stormade lillprinsen in i våra liv förra året. Noga planerad till rätt tillfälle, nu blir det ju inte alltid som man vill eller har planerat. Jag skulle aldrig byta bort den här lille solstrålen mot något annat, en ganska enkel valp egentligen, men med några riktigt svåra nötter att knäcka och det är dom vi ska ge oss på nu 2012. Och vi har inte bråttom, för vad ska vi bevisa och för vem, ingen än oss själva att vi ska bli ett team och jobba ihop. Har ju börjat lite smått med valpkurs, riktigt roligt och jag tycker att han är riktigt med på noterna. Vi kommer att fortsätta med lydnad en hel del, jag tycker att det ger ett bra samarbete och att jobba med hundar runt omkring är superviktigt. Men det är väl apporteringen som jag brinner mest för och jag hoppas att det gäller det samma för Theo, lite svårstyrd, de gånger vi har prövat, men han verkar gilla det ialla  fall. Fram i vår dagarna börjar vi kurs och hoppas på att vi ska få en bra vägledning så vi kan gå vidare i vår takt.

Och vad har jag för önskningar om mig själv då, visst kan man önska och planera för sina hundar, att de ska funka och må bra. men om inte matten är bra då, då händer det inget ialla fall.

Jag är inte världens bästa människa, jag har en hel del brister, en del vill jag nog ha kvar, dom har ju varit där så många år så de är en del av Annelie, jag är inte perfekt, och jag vill inte vara perfekt, vilket tråkigt liv... Men en sak har jag lovat mig och det är att inte låta saker äta upp mig. Finns en hel del som har tagit den goda energin, och som har gjort mig till en bitterf*ta. (Citat av en som vet). Hua, så nu blickar vi framåt och låter inga/inget ta dö på livets goda tillfällen, för 2012 års motto är, ha roligt, skratta och rör på dig!

Börjar att se fram emot det nya året och jag vet att jag har några få goda vänner och en familj som kommer att dela det med mig och det värmer ända in i själen.

in lite
bilder som jag hittade. Jag hade nog tänkt att blogga när dom är tagna för en vecka eller lite mer, för det var en underbar dag när man trodde att det skulle fortsätta att vara så. Men jag kom visst av mig, så nu när jag väntar på bättre tider passar det bra att liva upp det lite och minnas, le och känna värmen från bilderna.





















 

Eller det kanske man inte kan kalla det heller, men jag kom inte på någon passande rubik och jag måste ha en, säger datorn.

Igår tog grabbarna och jag en säng till fårhagen ute på Händelö, underbart skönt att bara vara, pyssla lite med vad man själv vill och låta tankarna virvla i huvudet.

När vi ahde varit hemma en stund, dök mamma, pappa, min brorsa Per, med sambon Carina och barnen Ruben och Astrid upp.
Per, Carina, pappa och Tomas stack iväg och fixade bilarna, jag, mamma, barnen och guldgrabbarna gick en liten sväng. Mamma och Astrid, gick lite längre, Ruben, jag och grabbarna gick in och fixade fika. Efter et tag var alla tillbaka och det blev en massa babbel.

Som solen har varit framme en hel del och jag gillar bilder, så får det även idag bli en del bilder i bloggen i som avslutning


Idag blev det en hel del brottning...


Theo gillar att kramas och Murtan ställer upp, när det inte finns något som lockar mer.


Mysigt att ha någon som man kan kramas med.



Full fart!


Hmmmm, vart tog han vägen?


På span!


Tjohooo, livet är underbart


Tuggar pinnar, kittlar döds skönt i kistan!


En till som sitter på span


Nere på bryggorna och kollar om isen har lagt sig


Några ville hålla sig på land.


Och så lite fotografering när man har en faster som heter Annelie


Ruben


Stora grabben, börjar skolan till hösten


Här är en som var lite mer svårflörtad


Men med lite grejer så fick vi Astrid också på bild!

Då var återblicken färdig... Egentligen hade jag inte tänkt att göra någon, jag gillade inte året som var. Visst jag har haft ett par rejäla solglimtar 2011, och dom är inte glömda. Men dom försvinner ganska lätt i allt det andra. Men jag har ju alltid tittat tillbaka och då gjorde jag det i år också. Så i år får det bli en bildåterblick. För en bild säger mer än 1000 ord.

man träffar Thina nu sen hon bosatte sig ute i obyggden. Men idag blev det av, jag och grabbarna tog en sväng och tänkte träffa henne och hennes fyrfota. Vi hade nog tänkt oss en lite längre ute visstelse, men vi hörde hundar och ev något skott, vi ville ju inte vara ivägen för några jägare så vi drog oss inåt. Fika babbel och semla. Kunde inte bli bättre. Tillsist hamnade vi hos kisseungarna, vilka ljuvliga bebbar, 7 och 9 veckor gamla och hur charmiga som helst, tider rinner iväg när man kryper omkring på alla fyra och många bilder blir det...Här är ett urval.


Huva, känns som hon földe med mig hem, och parkerade sig i datorn, vilka ögon...


Hungrig eller bara sällskapssjuk




Det där med gruppbilder, det är inget enkelt






Ena mamman


Lite leksugen


Vild och galen....


Tvättar svansen...






Titt ut!


Myser




Du och jag mamma!

Vill ni veta mer om kissarna så kolla gärna in på Thinas hemsida .....Kisseungar