Inte en minut
ångrar jag att den bästa av de bästa Pallevantarna kom in i mitt liv.... Visst får vi kämpa med mycket i träningen, men jag tycker att det är vansinnigt roligt ! Och det mesta beror på att jag tappar bort mig, tänk vad en matte kan ställa till! Men jag ser mig fortfarande som en amatör som lever och lär efter jaktens regler. det finns så mycket att lära och jag älskar verkligen livet med hund och allt som hör till, från vardag till träning. Ibland tänker jag att vilken tur jag hade som snubblade in på den just den här grenen inom hundsporten, att jag faktiskt har fått chansen att lära mig så mycket, att jag fortfarande har mycket att lära. Det finns oändliga öar av kunskap! Och att få utvecklas som människa och suga in kunskap är det bästa som finns. Och man lär sig om hundar, människor och olika grupper. Ingen är den andra lik och det är väl en himla tur, för tänk om det var så, det skulle vara riktigt tråkigt. vad man vill ha i sin träning är upp till var och en. Bra feedback är svårt att ta, men guldvärt. Jag kan tycka att det är svårt med både den goda och den mindre goda, beröm gör mig lite generad, man liksom slätar över det, den mindre goda kan liksom göra lite ont, har funderat rätt mycket på den feedbacken. inte alla som klarar att ge sådan feedback på rätt sätt och inte många som ger den feedbacken, men jag har nu bestämt att det är de som bryr sig som ger den feedbacken, de verkligt goda träningsvännerna. Finns mycket i hundvärlden som gör mig lite ledsen och besviken, men också oerhört lycklig, det kan vara en berg och dalbana många gånger känslomässigt! Jag gillar när mina träningsvänner lyckas, och med handen på hjärtat har jag aldrig varit missunnsam,men antagligen lite avundsjuk. För varför skulle vi inte vara det, men antagligen finns det människor som är så jäkla nöjda med sitt eget och bara ser det...Vad vet jag!? Men att se sin egen hund och träning i första hand är nog det som man ska sträva efter, men att inte vara en ego utan försöka vara ärlig med sina träningsvänner. Att se ljuset i tunneln, att inte fasta i den svarta gropen, att se möjligheterna. Att inte stanna i det förflutna, utan lära sig av misstagen.. Vi har så mycket att lära, om våra hundar, om oss själva om våra medmänniskor. Tänk vad livet är underbart, nu fortsätter vi vår resa, jag och min pallevante.. Vi gör fel, vi gör rätt, vi har kul, vi har kärlek. Och jag har fått en hund som nästan är som mig...