Gyllenliv

och det blev det idag när vi tränade. senaste tiden har jag haft en fantastiskt känsla när vi tränat och visst har det blivit något som inte blivit bra förr oxå. Och än en gång har jag förundrats över att det går rätt lätt när man väl bestämt sig att lägga in en växel på vissa moment. Antagligen var den fantastiska känslan för stor idag och jag skyndade på lite för fort eller var för otydlig, ingen katastroff, vi gjorde det lättare och då funkade det. Men något som jag sett förr, när det har blivit lite fel, är att vi inte finns, svårt att förklara, men helt plötsligt, så finns vi inte, jag finns inte, Sky finns inte... Och jag har rätt svårt att nå honom, det är inte så att han drar iväg och rusar runt, utan han kan vara precis vid mina fötter, men vi finns inte! En märklig upplevelse som jag måste få kläm på!