Gyllenliv

är något som jag hela tiden har i huvudet. Gör inget som du inte vill göra. Det är lätt att skynda på när man märker att man har den där lille kloka valpen. Men det är ju faktiskt så att ta man ett steg för fort för att första steget funkar kanon, då kanske inte andra steget funkar alls. Nu kan man väl inte kalla mig träningsnarkoman, i alla fall inte för tillfället. Just nu tänker jag mest träning och det går ju också rätt bra att göra. Och antagligen när värsta segheten och tröttheten är bortblåst, då kommer suget. Men så länge som jag känner mig lite sliten tar vi det lugnt, vi har inte bråttom, vi har tiden!

Och jag ser ju att jag har en hel del planerat och vill göra på listan. det gäller bara att få ihop det. Nu väntar jag framför allt på den riktiga våren. Tänk de där dagarna som är så underbara, som bara vårdagar kan vara!